Sergels torg

Dagar som denna, när det är ljust och fågelkvitter och plusgrader, saknar jag verkligen mitt gamla jobb. Att sitta här ute på vischan kan väl vara vackert i all ära, men vårens första sol vill en dela med en vän över kaffe, och att jobba mittemot Åhléns City öppnade upp för långt fler möjligheter än denna plats vid världens ände (av Hagaparken).

Så jävla trist att vara otillgänglig. Ännu en motiveringsfaktor till att gå all in i jobbsökardimman efter föräldraledigheten. Ingen press. Bara ett nytt litet jobb. I stan. MAKE IT HAPPEN.

You guys!

Tack för alla grattis fina rara ni! Och särskilt tack till Schmarro som svarat och fortsätter svara långt och ingående på en gravid kvinnas alla funderingar och orostankar! Så mycket guld! Hjärta hjärta.

I måndags berättade jag ÄNTLIGEN för min chef på jobbet. Hon tog det bra, gav en kram och sa grattis och allt sådant. Sen ba, men det är tidigt? Du föder i september/oktober?

Hehe. Är i v. 22 nu.

Skulle helst inte berätta för resten av jobbet alls och har kommit på mig själv med att tänka att kanske kan jag tiga till beräknad födsel? Det där med att det säkerligen blir liksom fysiskt omöjligt, det är svårt att ta in just nu, plus att jag inte alls gillar tanken på att min kropp ska avslöja mig så! Att jag inte får bestämma själv!

Men detta är bara jobbtankar. Hemma tycker jag om att magen liksom rundats lite, och jag ser fram emot fortsättningen. Att den ska bli rund och mjuk i formen känns hittills bara mys. (I höst/vinter är det dock min häck som ska bli rund och mjuk i formen*.)

Lillkiddot, som är 27 (!) centimeter nu, sparkas varje dag  och livmodern ska enligt min barnmorska gå en bit över naveln. Det är en väldigt maxad upplevelse detta, och en väldigt lycklig sådan.


*men hård!

Spill the beans

Jag ville säga det tidigt. Precis som jag brukar vilja med det första jag älskar dig. Känns som en får ett litet övertag. Mot vem kan en undra? Ödet kanske. Berättade det nästan direkt för nästan alla de närmsta men bloggen blev utan. Och jobbet. Även om sannolikheten är liten att någon från där läser här så har jag inte vågat skriva då nyheten inte varit i närheten av officiell.

I min mage för en 8 veckor sedan, en första bild på något
som nu har en växt rätt rejält och förhoppningsvis blir en färdig
liten unge i sommar.

Denna gamla blottarblogg kräver dock sitt. Jag är alltså preggo. Preggo! Som så många andra av de bloggare jag läser som förväntas få eller redan fått ungar under 2014 (Hej Egon, Schmarro, Popmorsa, Hanna, Josefin, Johanna!), och som ett helt gäng av vänner.

Jag hade som ambition att skriva mer denna höst/vinter som gick men när stickan visade två streck (två!) fanns det nästan inget att skriva om utom just det, det som jag inte vågade outa.

För snacka stort det är. Helt enormt. Och jag är så jäkla glad och lycklig!






OBS. VIKTIGT! Har fortfarande inte berättat på jobb eller facebook eller instagram eller dylikt. Alltså är det typ ännu lite hemligt. Så schhh, jag litar på er gänget!

Kommer ut

Nä men nu säger jag det bara:


Jag ska få en son. I sommar. 


!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anteckning vecka 18

Publicerat 2014-05-08

Har ångest för att jag inte dokumenterat någonting de senaste två månaderna. Vet att jag mått illa, varit helt däckad av trötthet, haft foglossning och oroat mig för en icke-växande mage och icke-sparkar. Men när? Måste försöka bena ut detta.

Tycker att jag känner någonting litet i magtrakten, väldigt långt ned mot troskanten, om inte mitt på.

Allt känns fortfarande overkligt och när jag tänker på det är jag rädd att jag dagdrömmer. Allting är lite för bra för att vara sant. Ska detta verkligen hända oss? Livets ljuvlighet.