1/8-10

Det slog mig för någon timme sedan att det är första augusti idag. Första fucking augusti! Den var jag inte direkt beredd på känner jag. Är det dags nu? För höst liksom? Bakisångesten är näst intill borta, men årstidsångesten ba, krasch boOM BANG! Att det alltid är så här, upp och ned och ned igen. Ingen ro i kroppen, inget lugn, ingen frid.

Oh well. Ångest hit och ångest dit och ångest överallt. Men paraden igår, vilken fest det var! Så extremt fint och urkul och härligt. Och kvällen sedan. Tydligen blev jag dock så full att jag idag fick påminnas om att en av mina vänner träffade "mannen i sitt liv" igår. Charmigt? Nä inte särskilt mycket alls faktiskt, men det är sådant som händer. Hela dagen var ett disco bokstavligt talat. Idag, inte lika mycket rejv.

Jag kommer förövrigt ihåg att jag direkt då jag tyckt på "send" hajade att nej, det här var inte asfestligt. Satan. Hatar när jag gör så.

ÅH NEJ!

Det där mailet jag tyckte var en urkul idé att skicka till en snubbe på fyllan är nu, i nyktert tillstånd, verkligen inte alls lika urkul att jag har skickat. Det kunde man väl ha förutspått kan jag tycka.

Gammal och välbekant

Nu var det ett tag sen sist inser jag, men jag har varit vaken i en halvtimme trots att jag är trött och känslan är nu identifierad.

ÅNGESTEN.

Hej hej.

Tog precis bort ett felstavat fylleinlägg. Ja men det kan man också göra. Hepp.