"håller hårt i de som vågar säga att allt är skit när det faktiskt är det."

*pretto*

äh

jag ljuger uppenbarligen. det kom ju inte direkt en ström av inlägg efter avslöjandet nedan.

nåväl. jag hänger mycket med mitt gamla häng igen. nu ickesexuellt, vilket har varit ett totalt lyft för mig. äntligen känns det som jag kommer till min rätt! äntligen. senare delen av 2007 och första delen av 2008 var en skittid rent allmänt, särskilt mitt förhållande - eller snarare icke-förhållande - med honom. jag var osäker hela tiden (med all rätt) på honom, på oss, på hemlighållandet. nu är vi vänner. eller försöker bli. hittills går det över förväntan och jag trivs typ overkligt bra. så jävla tryggt att ta tunnelbanan till honom på kvällen och bara slapphänga i soffan, snacka skit, dricka te och kolla satc eller valfri film. dessutom är han (as myself) bitter, cynisk, ledsen och jävlig. jag gillar inte att hänga med för lyckliga människor. för glada.

fin person jag är.

självklart vill jag att mina nära skall må bra. själv to the fucking klart. däremot har jag svårt att hantera den icke-problematiserade lyckan. de rosa molnen utan skugga. det där konstanta härliga tillståndet, där allt är bara bra (hela jävla tiden) - kan inte identifiera mig med det alls. har ingen förståelse eller inkänning, vilket framförallt får mig att känna mig onöjd med mig själv. därför undviker jag personer med den typen av relationer* och håller hårt i de som vågar säga att allt är skit när det faktiskt är det.


*vilket allt som oftast från min synvinkel tycks vara förljuget. sådan är jag. härlig.

living on the edge

anledningen till bloggtorkan är främst det faktum att jag är på jobbet sex dagar i veckan och inte kommit mig för att blogga härifrån då jag är rädd för att någon arbetskamrat/chef skall hitta den. well, det får vara värt risken. jag dör av tristess just nu. dööööör.

p.s. en av er som läser skrev ett långt mail till mig om mat och grejer för hundra år sedan och jag har inte svarat på det och jag är jätteledsen för det. det gick så lång tid att det liksom blev pinsamt sent, och nu, tja, har det gått en mindre evighet och det känns om än mer pinsamt och jag känner mig sjukt otrevlig och dålig och allmänt ouppfostrad. om du som skrev fortfarande läser så tänker jag skriva svar inom två veckor. förlåt för min otrevlighet.

uppföljning på inlägget nedan

*försöker kicka igång ämnesomsättningen med kaffe och cigaretter, men äter typ som vanligt*

när man inte orkar göra något drastiskt så kör man den metoden istället. var såååå nära att ta en glass i frysen på jobbet i brist på annat att göra, men det blev kaffe istället. rätta takter. tänkte spä på med rödvin ikväll också. brukar ju rensa systemet lite.

/bantarsara