äh

jag ljuger uppenbarligen. det kom ju inte direkt en ström av inlägg efter avslöjandet nedan.

nåväl. jag hänger mycket med mitt gamla häng igen. nu ickesexuellt, vilket har varit ett totalt lyft för mig. äntligen känns det som jag kommer till min rätt! äntligen. senare delen av 2007 och första delen av 2008 var en skittid rent allmänt, särskilt mitt förhållande - eller snarare icke-förhållande - med honom. jag var osäker hela tiden (med all rätt) på honom, på oss, på hemlighållandet. nu är vi vänner. eller försöker bli. hittills går det över förväntan och jag trivs typ overkligt bra. så jävla tryggt att ta tunnelbanan till honom på kvällen och bara slapphänga i soffan, snacka skit, dricka te och kolla satc eller valfri film. dessutom är han (as myself) bitter, cynisk, ledsen och jävlig. jag gillar inte att hänga med för lyckliga människor. för glada.

fin person jag är.

självklart vill jag att mina nära skall må bra. själv to the fucking klart. däremot har jag svårt att hantera den icke-problematiserade lyckan. de rosa molnen utan skugga. det där konstanta härliga tillståndet, där allt är bara bra (hela jävla tiden) - kan inte identifiera mig med det alls. har ingen förståelse eller inkänning, vilket framförallt får mig att känna mig onöjd med mig själv. därför undviker jag personer med den typen av relationer* och håller hårt i de som vågar säga att allt är skit när det faktiskt är det.


*vilket allt som oftast från min synvinkel tycks vara förljuget. sådan är jag. härlig.