en av de där stunderna

någon som vill ligga? eller stryka mig över håret? jag är sugen.

annars så längtar jag efter nästa vecka då mitt nya liv ska börja. känner mig svullen och mjuk och det är inte helt behagligt. har inte varit på gymmet på över två månader nu. det irriterar mig, och det mjuka hullet irriterar mig. träning alltså. jag gillar ju det egentligen.

min födelsedag var förövrigt världens bästa. jag var totalt glad rakt igenom, och den där ensamhetsklumpen som jag oftast går omkring med byttes ut mot värme i bröstet. bara värme. det var fint.

ett år visare eller inte

jaha. då fyller man år. jag är full också. (otippat.) när mamma bjöd ut mig på middag idag avslöjade jag det mesta om männen, även om jag utelämnade detaljerna om att jag i år igen får ett pre-födelsedagsligg av samma jävla snubbe som förra året. nåväl, hon säger, vem vill du ha då? av de tre? om du måste välja? och jag svarar fel. såklart. jag svarar det förbjudna, det jag inte får säga. jag svarar den som inte är han som älskar mig, och inte han som jag ligger med utan den som är fel fel fel fel. jag känner honom så lite annat än till ytan att det alltid är lätt att välja honom fastän jag vet att det är fel. han är vacker och tittar på mig rätt, och de andra egenskaperna som jag gillar hos människor jag omger mig av vet jag egentligen inte om han har, men eftersom jag inte känner tillräckligt väl så fantiserar jag om att han äger dem. det är en farlig kombination. det är farligt alltihopa.

jag gick hem ifrån middagen och ringde han som älskar mig och han som jag låg senast med och ingen ger mig någon klarhet och nu somnar jag, ensam, och säger grattis till mig själv.

on top

en av de där jag inte tänkt på ringde precis och jag hummar och lyssnar och ställer frågor och är artig och trevlig och vänlig och klok, men känner samtidigt att jag faktiskt inte bryr mig särskilt mycket. han har delat med sig av sina tankar kring vänskap, relationer, arbete, vardag och känslor det senaste året, mest för att jag visat intresse (och för att han pratar som en kvinna och lyssnar som en man!). fördelen med att han faktiskt inte varit intresserad av mig är nu att han i princip inte vet något av värde om mig alls, trots flitigt hängande. inte för att jag inte haft en vilja att berätta, utan mest för att jag uppfattat det som att han inte har något behov av att veta. kunskapen hos mig och okunskapen hos honom gör dock att jag nu har övertag.

ett annat övertag är det där fyllesamtalet jag mottog i torsdags. det som jag tiger om.

jag behöver det här.

texten såg mest annorlunda eftersom jag tydligen även ändrat typsnitt på den. nu har jag ändrat tillbaka. puuuh.

annars då? jo jag har inte tänkt på vissa män på evigheter, och framförallt så har jag inte tänkt på vissa män ihopkopplat med åtrå, längtan, irritation eller andra starkare känslor. med evigheter menar jag ju såklart bara typ fyra dagar, men i min värld är det länge. det känns skönt.

det jag däremot tänkt mycket på är det där med att vara saknad, längtad efter, fantiserad om och tänkt på. det längtar jag efter, och den längtan är inte särskilt skön. när jag blev singel för ett och ett halvt år sedan var det friheten jag jublade över; det självständiga, det ensamma och fokusflödet från mig till mig. nu har jag fokuserat klart känner jag, på mig och på svin. någon annan får gärna fokusera på mig, bara jag själv slipper, åtminstone en stund. jag hoppas även på att få slippa fokusera på människor som inte kan ge nåt tillbaka. envägskommunikation känns helt enkelt inte intressant. längre. om det ens gjort det någon gång. det har det såklart inte, men jag har nöjt mig. hatar att nöja mig. nöjd eller inget ska det ju va! måste lära mig att leva efter det.

året som tjugofem var ganska sugigt mildt sagt, så jag hoppas på stordåd och bättre tider nu när nystarten närmar sig.

fast oj

jag tycker texten ser annorlunda ut nu. lite mer konstlad. gillar det inte (konstlandet alltså, färgen gillar jag ju egentligen), men ger det ett par dagar ändå. jag vill ju va rak, annars ingen blogg.

å andra sidan vore det ju för jävla typiskt om jag tycker att den uppfattas som konstlad bara för att den är mer rosa! gud så larvigt.

och ännu larvigare är det väl att jag inte har något annat att bry mig i just nu än färgen på rubrikerna. ja, det är det larvigaste.