Tillbaka

Tyvärr var det en fruktansvärd upplevelse att börja jobba igen igår. På gränsen till icke-görbart ärligt talat, betydligt värre än att komma tillbaka från sommarsemestern. (Är jag sjuk?) Om jag innan ledigheten typ trålade in nya uppdrag som den nyttiga idiot jag oftast är, och med en hjärna hög på dopamin – känns det nu fullkomligt oförståeligt varför jag frivilligt tagit på mig så otroligt mycket jobb, med så hårt satta tidsplaner (av mig själv…). Vem gör ens så? Jag ångrar mig. :(