Denna jul är min tröttaste på länge. Jag orkar inte ens gå ut utan flyttar omkring mig själv i huset mellan olika sängar och soffor och umgås med barn, dricker någon oengagerad kopp kaffe och spelar TV-spel. Den sega förkylning vi dragits med hela familjen i flera veckor börjar äntligen släppa men jag fryser mycket fortfarande, och försöker få till små sovstunder på dagen som misslyckas varje gång eftersom jag just prick då naturligtvis inte kan slappna av även om jag inget annat gör än slappar. Eller ”slappar” måste det stå såklart, eftersom jag fortfarande har tusen babbliga barn och ett hem att hålla efter, men jag gör inget annat nyttigt alls och såhär i början av ledigheten får det mig att må dåligt. En dag är jag nästan på väg att dra fram jobbdatorn för att jag ska känna mig produktiv och duktig. Det är sjukt, det vet jag, så jag fortsätter att mota bort tankarna på alla måsten och den lätta ångesten över att vi inte är ute hela dagarna och åker skridskor och grillar korv som alla andra på Instagram, men nä det går bara inte här. Inte i år. Kanske aldrig.
Granen är i alla fall pigg och vacker och luktar gott och jag är traditionell när det gäller julen, jular på den 23:e och jular av på tjugondag Knut vilket ger ett sällsynt lugn i hela huset. Här finns julefrid, här är det okej att bara vara. Så jag tar emot och försöker ge mig hän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar