Över sex timmar på barnakuten i förrgår för min man och mellanungen, och jag och hon kom upp i elva timmar igår och kom inte hem förrän vid midnatt. Alla var snälla och hjälpsamma de få stunder vi hade kontakt med personal, men akuten, där vill man inte vara så långa stunder. Barnet somnade till slut utmattad på en bänk i en korridor efter att ha gråtit en liten stund och mantrat att hon ville hem, och vi fick en filt av en snäll personal. Hon är fyra år. Man behöver liksom ett rum och kanske något att äta (nu hade hon visserligen ingen aptit) under en elvatimmarsvistelse när man är ”inskriven”. Och så behöver man att personalen kommer och hälsar vid skiftbyte och ba, hej jag heter xxx och jag kommer och pratar med er senare ikväll. Igår kändes det som om vi befann oss i vacuum. Men det är ju avhängt politiken, det fattar jag. Alla gjorde sitt bästa, och sittandes i korridoren utanför ett akutrum förstod jag att det var en intensiv kväll.
3 kommentarer:
Ja men fy sjutton! Det är så att man skulle behöva ha med sig ett liggunderlag, kudde och filt samt termos, saft, frukt och pastasallad... Men det vet man ju inte innan. Det låter otroligt jobbigt i alla fall. Jag hoppas att era eventuellt vidare vårdkontakter blir bättre och mindre "vänta i korridor".
Full igenkänning på den. Tillbringade två hela nätter på Astrid Lindgren förra vintern, till 99% sittandes i korridor. Ja, det slutade med att jag grät så pass att en förbipasserande sköterska började ta hand om mig (!).
Hur har det gått för er?
Skicka en kommentar