Corona-dagbok: 19 mars

Idag har vi gått och väntat. Sett om kurvan om virusets utbredning skulle accelerera. Än så länge ingenting direkt nytt. 11 döda i Sverige. Hittills. Siffror från Italien visar att de flesta som dött varit väldigt gamla samt sjuka i något annat. Högt blodtryck tycktes vara den största gemensamma nämnaren(?) men det känns helt knäppt i mina lekmannaöron. Är det en allvarlig sjukdom? Trodde var och varannan äldre hade det. Särskilt män. Men jag vet ju uppenbarligen inget om det.

Såg denna idag och frustade till.

Hehe. Högt och lågt men ja, livet i karantän skiljer sig väldigt lite från livet innan karantän för denna introverta föräldralediga trebarnsmorsa...

Har de senaste dagarna haft spänningshuvudvärk och små rus av ångest men upplever mig samtidigt inte som rädd? Livet här är fortfarande så normalt och trots att vi vet att allt kommer att barka åt helvete snart så känner jag det inte riktigt.

Jag och min man drack vårt eftermiddagskaffe i solskenet  på verandan och överallt såg och hörde vi hur våra grannar fixade och donade på sina tomter. Kändes nästan som i semestertider. Men så var det en vanlig torsdag. I mars. Mitt i en pandemi.