Sleten och utmattad

Trodde att jag var igång med bloggandet men så tappade jag det visst igen. Typiskt. Har varit så otroligt trött de senaste tio dagarna. Sådär trött att jag börjat pusha min egen läggningstid bara för att jag känt ett så starkt behov av en lång lugn kväll. Har dock liksom varit för slut för att vila effektivt och sedan gå och lägga mig klockan 22. Istället har kvällarna blivit en långdragen trött historia som inte genererat så mycket vila alls, trots att jag oftast inte gjort något annat än just vilat sen barnen lagt sig (vilket – halleluja – är direkt efter Bolibompa). Fan vad snurrigt det här låter? Fattar någon? Summan är i alla fall att jag känt mig trött hela kvällarna, knappt haft ork att fokusera på en serie, men samtidigt inte unnat mig att gå och lägga mig (antagligen för att jag liksom varit för trött för att orka med ”imorgon” som koncept om ni hajar) vilket byggt på tröttheten ännu mer.

ANYWAY. (Min förmåga att uttrycka mig kort och koncist är uppenbarligen heeeeeelt utraderad.) Kvällströtta barn medför också, i alla fall hos oss, morgonpigga barn. Hela familjen är således uppe redan klockan 06, every day of the week, året runt, men den senaste veckan har dessutom min lilla valt att ligga och tjoa och ropa efter H och pappa redan klockan 05(!!!!!) vilket definitivt inte gjort under för den här trötthetsspiralen. Så här står jag nu. SÅ JÄVLA TRÖTT. (Obs. ej gravid!) Drömmer om en framtid där jag kan ligga i en säng en hel dag. En. hel. dag. Kan knappt fatta att jag ofta gjorde det förut! Flera dagar i veckan, minns ni? 2007, 2008, 2009-ish. Det är en sådan sjukt svunnen tid.

Imorgon ska jag med ett tidigt flyg vilket innebär extra tidig morgon, och jag blir gråtfärdig när jag tänker på att jag ska orka packa ihop ett litet handbagage och se över logistiken ikväll innan jag går och lägger mig. Gråtfärdig! Funderar på att göra en nedräkningskalender i min BuJo till jullovet. Hur långt kan det vara kvar? *räknar i outlookkalendern* Jahopp, 15 små veckor visade det sig. Tjolahopp.