Det känns som att 2017 hittills gått i en stilla harmonisk lunk, och på ett sätt är det ju så, i själen åtminstone, samtidigt som det nog utifrån sett ser ut att ha hänt grejer. Låt oss spalta upp det:
I januari fick jag ÄNTLIGEN min hett efterlängtade tillsvidareanställning på myndigheten jag arbetat på sedan 2013. Dessutom inom ett nytt fält! Tidigare jobbade jag inom kommunikation där jag ej har någon utbildning vilket har legat mig lite i fatet. Nu ska jag istället jobba med verksamhetsstyrning & analys (och tillhöra kärnverksamheten!) vilket klaffar bättre med min utbildningsbakgrund som samhällsvetare. Allt känns väldigt nytt dock, så jag är ömsom pepp och pirrig ömsom rätt så himla nervös inför återgående till arbete igen efter föräldraledigheten. Men det blir förhoppningsvis bra.
Och april födde jag vårt andra barn, vår dotter! Övergången till tvåbarnsfamilj har gått så smidigt att jag knappt förstår att den hänt. Hon är världens coolaste unge, så lugn och beskedlig. Liten (men typ ett kilo tyngre än vad H var vid den här åldern), ljuvlig och naggande god. Stark som en liten oxe är hon också, och hon har ett sådant där fantastiskt skevt bebisleende som får mitt hjärta att slå dubbelslag. Här kan ju jag gå på forever and ever, men henne ankomst har gått så himla lätt och jag är så väldigt tacksam. För henne, för livet.
Sen den här grejen som kanske ej låter så stort för andra men... vårt stora barn är blöjfri! Jag hade väl gått och tänkt den där himla potträningen "ett tag" och fasat. Har ju någon slags toalettfobi typ, plus att H aldrig ens varit med mig på toaletten och än mindre hade vi övat något ALLS, men vi gick från noll till hundra och tog bort blöjan på nyårsdagen bara för att jag läst i Oh Crap-boken att det var enklast att göra innan ungen fyllde prick 2,5 vilket han skulle göra en månad senare. Nåväl, en får väl tro vad en vill om det men alltså för oss gick det väldigt lätt! Barnet var uppenbarligen redo. Nattblöjan tog vi bort typ en månad senare och han håller sig natten igenom som han aldrig gjort annat. Gud. Detta moment gick ju väldigt fint praktiskt, men kanske var det det mest mentalt utmanande projektet (alltså tankeverksamheten innan vi drog igång) för mig i föräldraskapet hittills. (Vem är jag?!) Men hur ska en kunna veta hur en ska göra och varför lär de inte ut sådana här grejer på BVC?! Oh well. Nu är det gjort och jag är himla nöjd.
Festligt att potträningspunkten blev dubbelt så lång som punkten om mitt andra barns ankomst :)))))))))))))))
Aja. Mitt stora barn har annars gjort en fantastisk lekutveckling. Hans fantasi är magisk och han går in i leken på ett sätt jag aldrig minns att jag gjort. Som en liten teaterföreställning. Han går in i roller och förvandlar hela nedervåningen till hans spelplats. Väldigt roande! Han har också utmanat oss denna vår allt eftersom att hans egna vilja blivit allt starkare men det är nog som det ska. 95 procent av tiden är han fantastisk och underbar, resten av tiden är han en labil ilsk/arg/ledsen/upprörd och vääääldigt bestämd liten typ som driver mig till vansinnets brant hehe. Men mest är han ljuvlig.
Och just ja, i början av juni hade vi bott ett år i vårt hus! Ja men dra mig baklänges hur bra jag trivts! Både med huset och förortslivet. Hela året har jag varit tacksam över denna flytt och det känns som hundra år minst sedan jag lämnade söder. Älskade söder, men älskar att bo i min norrförort med.
I maj var det förresten 10 år sedan jag flyttade till Sthlm, och bloggen har också firat 10 år någon gång under våren. Så pass knäppt! Läste mig igenom en drös med gamla inlägg häromkvällen och alltså?!! Livet! Från singel och fylla och kåthet och pankhet och ångest och skamlös ärlighet till ett väldigt uppstyrt och nyktert vuxenliv. Inte riktigt samma schvung i bloggen nuförtiden (minst sagt), hehe, men jag uppskattar att ha kvar anteckningarna.
I juli fyller jag 35. Hoppas andra hälften av 2017 fortsätter leverera. No jinx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar