Försöker komma igång med bloggandet och skriver utkast på utkast som aldrig blir färdigt och därför heller inte publicerat. Livet!
Passar på att tipsa om en av de absolut finaste bloggarna i min feed så länge: Gammelmormorn. Som den liksom rör mig.
Annars är det full fart. Lägenheten är såld och om två månader får vi tillträde till vårt hus(!). Det är ju otroligt på många vis. Att vi fixade det! Under alla visningar hit och dit och fram och tillbaka trodde jag aldrig att vi skulle hitta något vi ville ha, men jo, nu finns det ett hus som vi äger. Så kul! Men också naturligtvis känslosamt för denna kvinna, drottning av sentimentalitet. Nio år på Södermalm, poof, historia. Allting känns.
Denna månad har kiddot verkligen förstått innebörden av att själv säga nej till något. Hälften av gångerna glittrar ögonen och han skrattar stort när han säger det, liksom busigt, hälften av gångerna är det blodigt allvar och han blir arg på riktigt. En aningens utmanande är det.
Mensen var två dagar sen och jag ba, neeej? Så märkligt detta, att när ungen var nyfödd ville jag ha tusen bebisar nu på en gång, gärna igår. Men ju längre tiden går desto mer njuter jag av att vi just bara har en? Så mycket roligheter jag anar vid horisonten, nästa vinter kanske vi kan åka skidor ihop? Och göra en långresa? Plus någon grej bara för mig och min man? Jag har hittills sovit borta från mitt barn exakt noll gånger. Det trodde jag ju aldrig när jag var gravid och gick och längtade efter barnvakt till ett barn jag inte redan hade. Sen kom han och perspektivet skiftade lite kan en väl säga. Som det sägs att det gör. Ändå avundsjuk på alla med nyfödingar eller de som väntar sitt första barn, men mest för att jag vill uppleva allt med honom igen, inte för att jag längtar efter ett nytt. Än.
4 kommentarer:
Alltså först: YEY FÖR HUS! Gud vad spännande! Men också: tack för bloggtips! Är. Helt. Besatt. Har läst varje ledig stund idag och liksom bara KÄNNER så himla mycket.
Linn: Tack för delad husglädje, och varsågod för tips! Känns fint att dela upplevelsen av den bloggen med någon! <3
Å vad kul med hus!! Har missat mkt här märker jag. Grattis!
Känner för övrigt igen mig i SÅ mkt, våndorna med visningar, nejsägandet som plötsligt kommer hos barnet och känslan över att vilja ha syskon till barnet men också att frysa tiden och vara bara vi tre jättelänge! Alla saker man kan göra nu när barnet är lite större. Men det finns ju en tid för allt.
Ska spana in bloggtipset.
Johanna: Hehe, inte har du missat mycket här med tanke på den massiva bloggtorka som råder... Tänker ofta att jag ska komma igång igen men livet kommer hela tiden emellan! Men tack för grattis! Nu inbodda i huset kan jag säga att tankarna på Södermalm är lika med noll och att vi trivs så fantastiskt bra att vi typ måste prata om det varje kväll, vilken tur vi haft etc. Ert hus kommer!
Spana in bloggen, det är ljuvlig. Tyvärr dog hon strax efter mitt bloggtips. Blev berörd ända in i själen och önskar att hon skrivit mer, men samtidigt så tacksam över allt hon hann skriva. Och vilken fin final på livet hon ändå hade? Något att vila tanken i.
Skicka en kommentar