Häromdagen skulle jag fylla i en sådan där enkät hos BVC om hur en mår såhär ett par månader in i föräldraskapet och högsta nivån var typ "jag känner lika mycket glädje nu som innan jag fick barn", men det räcker inte till. Jag är så sjukt jävla glad i detta liv! ALLT är bättre än innan och jag känner mig så himla lyckligt lottad.
(En fick även någon fråga om en ofta anklagade sig själv för saker som händer och som en egentligen inte kan rå för. Och jag ba, anklagar mig själv? Verkligen inte. Min man däremot... åretsflickvän.com.)
Jag ammar fortfarande och det känns numera inte särskilt problematiskt. Har dock ej ammat på lokal än, men hemma hos folk går bra. Oh well. Jag läcker inte en droppe, pumpar inget och han kräks aldrig så det känns så sjukt att det ens finns mjölk? Ser inga tecken på det förutom att han faktiskt växer och nu har sprängt 5-kilosgränsen (yey!) och att mina bröst är megastora (inte så mycket yey). Han är fortfarande askul att vara med och så jävla go och glad och härlig. Dessutom är han numera extremt förtjust i mig och ögonen glittrar och gnistrar som hos en nyförälskad när han får syn på mig. Nä men orkar knappt! SÅ. GULLIG. Vill ha tusen bäbisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar