Jag tycker om Jennys blogg. Den hör till de bloggar jag läst allra allra längst och jag har verkligen uppskattat dess existens. Det vet du väl om Jenny? Jag tror att du gör det. Jenny är säkerligen en av dom som flitigast kommenterat min blogg. Hon är också den som ordnade den allra första bloggträffen jag var på (2008?) och vi har setts i privata sammanhang flera gånger. Jag tycker det är otroligt tråkigt om hon slutar blogga (precis som jag också tyckt med alla er andra som försvunnit in i dimman och aldrig kommit tillbaka), men så kan det vara, blogglusten går upp och ned och livet tar plats och en orkar kanske inte helt enkelt.
Men, men det sagt så har jag hela dagen försökt hålla inne min chock över vad som händer där inne just nu. Men nu måste det ut.
Är det bara jag (förlåt, dum fråga, det är det tydligen), eller har inte det hela liksom blivit totalt jävla knas?
Kort bakgrund: Jenny har fått en kommentar av en Linda som påpekade att det inte kändes okej att skriva att en inte har råd med mat i slutet av månaden, när en faktiskt har det. Att en där passerar en gräns. Jag satte själv i halsen när jag läste Jennys mening om det där med maten så jag är helt med på vad Linda säger i sin kommentar, och sättet Lindas kommentar är skriven på gör den enligt mig inte alls svår att förstå (men det tycker tydligen alla andra?). Nåväl. Jenny blev ledsen, vilket jag också kan förstå, det är aldrig roligt att få kritik, och svarade Linda men bemötte inte ifrågasättandet. Hittills är nog alla med och där hade ju alltet kunna sluta: någon ifrågasätter någon, och den ifrågasatta tycker i sin tur att den som ifrågasätter har fel. Agree to disagree och så vidare etc. Händer dagligdags, inga konstigheter. Alternativt hade Jenny kunnat göra en pudel och ba, "sorry, det var rätt ogenomtänkt skrivet av mig, jag hajar vad du menar och tycker att du kommer med en vettig synpunkt". Det hade ju OCKSÅ varit ett alternativ. But no. Det tog bokstavligt talat hus i helvete.
I kommentarerna (till det inlägget samt Jennys avslutningsinlägg) skriks det om TROLL och att den där vidriga LINDA ska ju bara ta och hålla tyst, och en får ju god lust att börja näthata själv!! Och andra bloggare skriver
blogginlägg om att en visst måste få gnälla på sin blogg. Men alltså, det är
väl klart att en får? Det är ju det vi livs-/ångest-/privatbloggare gjort hela tiden! Gnällt, ältat och skrivit om skiten, och läsarna har känt igen sig och tillsammans har vi blivit stärkta. Det är all good och där är nog alla överens. Men det var ju inte det Linda skrev, att en inte får gnälla? Jag tror inte heller att Jenny tror det (rätta mig om jag har fel). Som erfaren ångestbloggare vet jag hur kärleksfulla läsare kan vara. Särskilt vid gnäll, smuts och ältande! Det är inte bristen på gnällutrymme som är problemet i vår lilla avkrok av den stora bloggosfären.
Det finns jättemånga fina kärlekskommentarer till Jennys slutinlägg, men också förvånande många som inte kan nöja sig med att ge kärlek åt en blogg de gillat utan att också slänga med kängor och sparkar och slag och aggressioner till en Linda som kommenterade med en ifrågasättning. Jag tycker att det hela känns obehagligt. Niotillfem har haft samma problem, och säkert andra med henne. Jag borde kanske inte längre förvånas över bloggläsare som bestämt sig för att försvara sin bloggare till sista blodsdroppen och som tycker att denna ädla handling rättfärdigar att de själva beter sig lite hur som helst. Allt är tillåtet in the name of löve. Eller?
Och vissa av er är ju bloggare jag läser, ja till och med träffat irl? Som sagt, jag är chockad.
Nu är väl jag ett troll jag med.
God natt.
10 kommentarer:
Anledningen till att jag slutar är inte taskiga kommentarer, det har jag fått sen jag började. Anledningen är att "Linda" outade var jag jobbar, något jag aldrig skrivit. Det kan vara så att det är lätt att lista ut var det är, men osäkerheten i att inte veta om det är någon jag känner plus att jag fick liknande kommentarer på ett nu borttaget inlägg gör att det fick bli så här.
Jag förstår allt du skriver och din kritik.
Jag är med på vad du skriver, men man ska väl aldrig få vara taskig i kommentarerna? Den där lilla taskiga skitkommentaren kan ju som i det här fallet var droppen som får bägaren att rinna över, bryta ihop, sluta. Vi vet ju aldrig hur den mår som skriver i bloggen egentligen. Nej, alla får ta och vara snälla mot varandra såväl troll som linda-hatare annars kommer snart bloggosfären att dö ut.
Ha en fin dag!
För mig var det sättet Linda uttryckte sig på. Det är klart det ska bli diskussion och som bloggare kan man självklart inte räkna med att alla ska hålla med en. Men även om man inte håller med, även om man vill bemöta med diskussion, tycker jag man kan göra det med respekt och i "god ton". Det var därför jag reagerade.
anonyma hatkommentarer är hemska - men det här var knappast en sådan. linda berömde ju till och med jennys blogg i övrigt, men tyckte att uttalandet var befängt. vilket jag håller med om att det var. det saknas självinsikt om man tillägnar en blogg åt att berätta om sina resor, bostadsköp och flärdfulla middagar/restaurangbesök - men sedan skriver ett inlägg om att man inte alltid har råd att köpa mat.
jag blir sällan provocerad av folk som har mycket pengar, inte ens av de som har rejält mycket pengar. men det är nog för att de oftast inte har mage att klaga över att inte ha råd med basala saker som de uppenbarligen har råd med, men som andra mindre lyckligt lottade människor på riktigt inte har råd med.
det är också något med stämningen på vissa bloggar som skrämmer mig. och då syftar jag inte på hatkommentarerna, utan anhängarna som strösslar varenda blogginlägg med kärlek - oavsett vad som egentligen står i texten. ibland krävs kritiskt tänkande!
ps är ej en anonym näthatare. finns här: http://panordpolen.blogspot.se/
Jag hajade till ganska så rejält igår när jag såg mobbningen av Linda som börjat på Jennys blogg och tyckte också att det var ganska så obehagligt. Jag tycker att Linda kunde ha formulerat sina kommentarer med mycket mer respekt för att den människa som finns bakom blogginläggen, den människa som använder detta som sin ventil och som sin fristad, men den respons som några av Jennys bloggläsare har reagerat med är också obehaglig och respektlös. Jag tror inte att Linda av detta lär sig att närma sig människor med mer respekt, utan jag tror endast att hon blir bekräftad i att det finns människor som inte reflekterar över hur bra de egentligen har det. I övrigt borde ju Linda, som Jennys långvariga bloggläsare veta, att Jenny knappast är en av dem som inte är medveten om att det finns de som har det sa mycket värre en henne. Utöver det så har en rätt att inte vara fattig och ändå inte få ihop det ekonomiskt i en månad utan att människor som en inte känner fräser åt en att en borde skämmas. Förhoppningsvis lär sig Linda dock att det inte är ok att skriva ut information om bloggaren i en bloggkommentar som bloggaren själv inte nämner på bloggen, jag förstår att Jenny tycker att detta är obehagligt. /Hanna
Jag reagerade för att jag tyckte att tonen i "Lindas" kommentar var trist och jag tycker inte att den tonen hör hemma nånstans, varken i verkligheten eller i bloggvärlden. Givetvis tycker jag att diskussioner är intressanta och i en sådan behöver man verkligen inte vara överens, men jag tycker samtidigt inte att det är okej att oombedd vara tyken i ett kommentarsfält. Och jag upplever att Jenny har haft ganska många sådana i sin blogg under åren, vilket jag tycker är jävligt tråkigt.
Sen är jag lite nyfiken på vad i kommentarerna hos Jenny som är mobbning? Jag kanske är dumihuvet, men jag ser verkligen inte nåt elakt skrivet där.
Hej Linn,
Självklart var tonen i Lindas kommentarer inte ok. Tonen var dömande och uppläxande och hade ingenting att göra med vanligt ifrågasättande. Det som du skriver om att lycka är subjektivt och att alla har rätt att känna sig utarbetade och ouppmärksammade är så rätt. Dessutom så har ingen har rätt att få inblick i Jennys privatekonomi för att förstå de val hon tar. Med mobbning syftade jag b.la. på kommentarer inledda med ord som dessa: "Linda din vidriga lilla människa". Mobbning var kanske förhastat skrivet men när en läser alla kommentarerna efter varandra så känns det ganska så olustigt. /
Hanna
Jag trodde också jag var ensam. Jag gillar Jennys blogg och har följt den länge, men jag kan inte annat än att skriva under på ditt inlägg. Det kändes som att vara tillbaks på högstadiet.
Hanna: Förlåt, skummade igenom kommentarerna och missade det. Sånt är givetvis inte okej att skriva. Jag såg bara allting om att det är trist att hon slutar och att det är så onödigt att kommentera på det sättet.
Skicka en kommentar