På väg hem från min första fika på nya jobbet var jag på riktigt rädd för att bli nedknuffad på spåret i tunnelbanan vid T-Centralen eller att bli påkörd av någon vildsint chaufför på övergångsstället vid Medis. Varför? För att det känns som att livet går för jävla bra nu. För bra. Får en ens ha det såhär? Jag är så sjukt himla lycklig över detta nya arbete som på pappret verkar helt dreamy. Helt plötsligt föll liksom livet på plats och jag går omkring och ler som en nyförälskad, 100 kilo ångest lättare. Och eget kontor kommer jag ha! Är stolt som en ettakluddare över sin första bänk och vill ta dit min familj, alla mina vänner och ytliga bekanta och visa upp. Helt normalt trettioåringsbeteende.
3 kommentarer:
GRATTIS gullet fan va fett!! är avis!! berätta mer vad du gör?
Men tack gulle!! Ska jobba med kommunikation och webb, statligt, med eget kontor och bra betalt. Asså?! Vill typ hoppa upp och ner av lycka! Så himla otippat för bara ett år sedan (då jobbade jag i butik?! Och jag är 30 bast, ej att förglömma). Nu ba, mitt liv? Fethärligt ju!
P.S. Är lite full nu också. Många utropstecken blev det.
Skicka en kommentar