HEJ

Åh bloggy, jag saknar dig ju! Bläddrade ett par år bakåt och blev helt ömhjärtad över, eh, mig själv? Jo, så var det. Det är sant! Mysig man är.

Men fasiken alltså, att orden flöt iväg tillsammans med ensamheten är en konsekvens jag inte välkomnade alls. Och hur får man egentligen tillbaka skrivarglöden/-glädjen/-behovet? Genom att just skriva skulle min arma författarmoder säga. "Det finns ingen inspiration att vänta in, det är bara att sätta sig och göra det som göras skall!". Hehe. Trots ihärdigt tjat har väl de orden inte riktigt landat i mig om man säger. *sjutton ofärdiga examensuppsatser senare* *väntar på inspiration*

Nåja.

Kan ingen skicka över någon sådan där lista igen? Att fylla i i väntan på bättre tider eller klokare handlingar. Please!