Att bygga bo

Det fixas här hemma. Byggs, spacklas, handlas. För två ovana hantverkare (läs: mig och min man) tär detta på krafterna. Tvätt och mat på det och våra stresshormoner når nya nivåer. När skulle allt vara färdigt? När stänger järnaffären? Vilka plugg är det exakt vi ska ha och måste vi verkligen klä in bokhyllan i lakan för byggdammets skull? Är inte det lite väl analt? Det räcker väl med att torka  efteråt? Och du, skulle inte du kunna spackla lite snabbare, lite bredare, lite bättre kanske?!

Och så tillsammans i sängen på nätterna, utmattat kvitter innan sömn om nästnästa vecka då vi inte ska göra någonting. Inte passa någon tid, inte stöka till, inte handla något, inte bygga vägg. Hur folk pallar med, det undrar vi. Hur folk renoverar varje dag i flera år, och samtidigt har barn och kanske trädgård? Huga. De människorna blir aldrig vi.

I min ungdom var IKEA en njutning. Nu känns det som livskraften rinner ur mig innan jag når toppen av den höga ingångsrulltrappan i Kungens Kurva. Detta vet jag, och ÄNDÅ måste jag tillbaka gång på gång på gång i evigheternas evighet då det alltid är en 19 kronors-grej som glömts bort att handlas men som är absolut nödvändig och endast och enbart går att handla på just IKEA. Och ovanpå detta dessa ändlösa turer på staaaaaan då vi letar någon speciell liten bricka eller ett fantastiskt överkast som ska göra hela skillnaden. Eller en kudde, gud förbjude. Vi och resten av Stockholms alla medelklasspar trängs i butiker anpassade efter just vår kategori av priviligerade innerstadsbor och funderar på viktigheter som om man ens kan ha en endaste liten kudde från Svenskt Tenn eller om det utstrålar ängslighet? Så håller vi på, vi och alla andra från vår klass som bygger bo. Jag är numera smutsig utifrån och in, och tvärtom.

Ändå vill man ha det där hemmet. Det där ombonade, rofyllda som känns som det hem man är uppvuxen i. Och till det krävs det kuddar, gardinval och blommor, rätt belysning, massa tålamod, obegränsat med tid och pengar, starka spackelsliparunderarmsmuskler och ännu en till ljusstake i mässing.

Förhoppningsvis blir det bra det här. Jag fokuserar på målbilden, det rena, mysiga, färdiga.

Jag vill aldrig mer gå i en butik, aldrig mer köpa något.