Forts.

Ja men såhär va, jag tänkte och grubblade och våndades och beslutade mig för att jag nog inte får någon ro om jag inte själv säger lite av det jag vill säga. Så det gjorde jag. Funderade lite, drack en öl, rökte två cigg och sen skrev jag ett svar. Om missbedömningar, vilket låter ganska ovänligt men som jag i praktiken tror blev helt okej vänligt. För jag vill vara vänlig. Jag vill släppa saker som gnager mig och känslor riktade mot andra som trots syftet tyvärr inte äter upp någon annan än mig själv inifrån. Och nog känns det som att livet kickar en tillräckligt hårt ändå, vilket borde vara tillräcklig motivation för att försöka undvika de värsta sparkarna från mig själv, till mig själv. Jag tycker det.


Sen har jag helt plötsligt en känsla i kroppen av att nu vill jag skriva meningar korrekt med stor bokstav där i början. Något jag, till mångas förtret, inte känt någon lust till i informella sammanhang under åtminstone hela den här bloggens histora. Nu är det tydligen dags. Nya tag, nya tag.