ringde en kundtjänsteman och bokade biljett på ett enligt internet fullbokat tåghelvete och kom på mig själv med att ljuga ihop ett personnummer som inte är mitt.
han jag pratade med ba, "jag hittar tyvärr inte dig i systemet? är du svensk medborgare?" jag ba, "eh, typ. eller jo. jo det är jag". han ba, "eh? typ? okej... stämmer det här personnummret? *bla bla bla, fel personnummer, bla bla bla*?" jag ba, "ja". ångrade mig redan då, ångrar mig än mer nu. varför liksom? det känns som att säpo skall komma och ta mig vilken sekund som helst. min krishanterarhjärna förberedde den perfekta lögnen dock: möhippa! hittepå-personnummer är väl en sådan typisk grej man tvingar någon stackars brud att göra. nu är jag den stackars bruden. det blir en härlig historia av det här, det märker jag. jag bjuder säpo och tågvakten på kaffe och så skrattar vi gott åt det hela. mys.
uppdatering: kände mig tvingad att ringa samma nummer igen bara för att kolla hur kötiden såg ut så att mannen jag pratade med inte skulle hinna med en enkel internetsökning. den var en minut. FUCK!
2 kommentarer:
varför gjorde du det? fattar inte?
anonym: för att spara 40 spänn på ungdomsbiljetten typ. vilket jag ändå inte gjorde. sjukt ovärt alltihopa. jag är inte så bra på det här med lögner.
Skicka en kommentar