strax blir det träning ändå sägs det, på sats. spänningen alltså, outhärdlig. inte. jag känner redan träningsvärken i kroppen trots att jag ännu inte lyft en endaste vikt. försöker komma på vilken smärta jag imorgon kommer tycka är minst plågsam och kommer fram till vader, rumpa, rygg, mage och bröst. det får bli det jag tränar. jag har tagit ut mig förr på biceps- och tricepsövningar och fått knapra ipren i flera dagar för att stå ut med the never ending värk (till och med hemmagjord mitella hade jag!!). inte okej.
och sen ikväll, "sommarens" sista megautgång. som jag längtat liksom. pepp på alla nivåer. men - ett ganska så stort sådant - en av grundarna till hajpen kring denna onsdag ställde precis in. jag blev precis lika förvånad som vanligt, även om jag kanske inte borde bli det. och precis lika besviken som vanligt blev jag också, såklart. som alltid. och precis lika mycket som vanligt så är det inget för mig att göra åt. bara låta vara. it kind of sucks. alltihopa. situationerna liksom. situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar