forever young

jag tror jag har gått och fått rynkor! när jag ler så blir det liksom små små tunna streck under ögonen, inte i ögonvrån där det tydligen är vanligt med rynkor (där är jag fortfarande utan tror jag), utan under ögat ner mot kinden. dom är inte jättestora förstås, men det här med rynkor känns inte kul någonstans kan jag passa på att säga och jag märker att jag verkligen bryr mig. jag tror inte att jag riktigt fattat att kroppen kommer åldras om man får ha hälsan i behåll, men det kommer den uppenbarligen. har nog tänkt lite mer att allting - fysiskt sett - bara kan bli bättre. typ lite mer träning och nyttigare mat, ja då blir man liksom fit och snygg. nu har jag dock slagits av insikten att allting kommer bli slappt och rynkigt vad jag än gör!! inte för att det inte är fint med åldrande, för det är det faktiskt, men jag har väldigt svårt att känna igen mig själv i det. rynkor liksom! celluliter på låren är jag ju bekant med sedan tidigare (jag är snygg ändå), så bryr mig inte om det, men gillar inte tanken på att man ska bli slapp! fy jävla fan.

slapp och gammal och rynkig och SLAPP! slapp liksom! nä!! jag vill inte. förra året klagade jag att bli sedd som ung jämt, och nu helt plötsligt är jag gammal och rynkig. ska det gå såhär fort?

jag känner mig lite ledsen och ganska panikslagen över det här. man kommer alltså inte vara ung för alltid, och man kommer alltså inte se ut såhär livet ut. hur har jag kunnat undgå detta? varför sa ingen nåt?