jag är så jävla trött på begreppet egentid. jag fattar inte alls det stora behovet av det. jag vill inte ha någon egentid! jag får nog med egentid när jag sover, duschar, klagar i min blogg och typ klär på mig. det räcker. och när det gäller sovandet skulle jag lätt offra hälften av min sovande egentid för att sova med någon het. LÄTT. så vad är det då meningen att man ska göra på sin egna tid? läsa? data? kolla tv? träna? fylla i sin kalender? ligga på sängen och stirra i taket? längta efter sällskap? komma på viktigheter? ha tråkigt (så att man sen kan ha kul)? jag har provat att göra allt detta själv nu (nej inte träna såklart, men resten) och det hela var och är sjuuuuuuuukt tråkigt! så mycket hellre jag hade haft sällskap. SÅ MYCKET HELLRE. jag vill träffa folk jag känner varje dag. kände mig helt isolerad (på ett dåligt vis) i måndags och tisdags då jag mest bara var hemma och släpade möbler. idag har jag uträttat ärenden och gått på stan - själv. det var ganska tråkigt, men ändå fint att komma ut och åtminstone SE människor.
men återigen, hela idealiseringen av den där så kallade egentiden är ju ett skämt. jag vill inte vara själv, jag känner mig ensam då. jag är mycket hellre med andra. åtminstone andra som jag gillar. hellre ha en vän som ligger på sängen och läser medan man själv datar än att data helt ensam. hellre käka ihop med någon än käka själv. hellre kolla på idol tillsammans med en polare än att kolla själv. (allt det där som man får helt GRATIS när man är tillsammans och bor ihop med någon! SÅ JÄVLA ORÄTTVIST!)
sen har jag bjudit ut mig själv till höger och vänster och efter tre förfrågningar, och tre "nej", insåg jag att tjofaderittan, det där var visst alla mina stockholmsvänner. jahapp. och så cam då förstås, men hon är ju i grekland. fina är dom allihopa, men ganska så få.
jag får väl helt enkelt skaffa mig en kille som alla andra och isolera mig och leva i härlig tvåsamhet och sluta tråna efter andra människor.
eller nej föresten.
NEJ.
förövrigt är klackar och min ljuva klänning en synnerligen dålig kombination. män kollar på mig när jag går förbi och jag tycker att det är jobbigt. vad ska man göra? kolla tillbaka? le? ignorera? jag gör alltid det senare och känner mig asfånig. dom stirrar och jag låtsas inte märka och pillar istället på min mobil eller nåt. eller så tror jag att min klänning är instoppad i strumpebrallorna, vilket den oftast inte är (undantag: valborg) och tar mig själv på rumpan för att kontrollera att den är där, och fortsätter sedan att gå med blicken stadigt fäst vid närmaste lyktstolpe.
3 kommentarer:
läste ditt problem med möbler. jag har tvärtomproblemet, för lite möbler. bara en jävla massa kartonger. och för lite pengar, så jag ska bo med dessa jävla kartonger i tre veckor till nästa lön.
kommer bli tokig av att vara hemma i min nya fina lägenhet. fyfan! mest saknar jag en säng.
Män är en plåga, man kan inte göra något för att komma åt deras påträngande blickar dom tar ALLT som en uppmuntran. Jag ska också klippa mig, vill riktigt kort men får se kommer inte ha ngr pengar när jag kommer hem. Puss babes
emma: säng måste du skaffa! om jag hade haft en sådan till övers så hade jag skänkt den till dig med varm hand.
min polare har blivit gravt blocketberoende sedan han flyttade in i mitt tomma rum i uppsala. han ringde precis och berättade att han ropat in ÄNNU en säng. den första han vann var 1.60 bred...
jag lyckades förövrigt få plats med nästan alla grejer, tryckte in en byrå i min minililla gå-in-i-garderob, samt ställde bokhyllan på högkant. nu ska jag bara montera ner ett litet löjligt bord, sen är allting fint som snus. att flytta är pest, att komma i ordning är fest.
ebse: fina du! kom hit snart så jag får krama om dig och sedan höra om allting som hänt under den senaste evigheten.
Skicka en kommentar