Anteckning vecka 33 och 34: tredje gången

Rätt så himla gravid är jag nu. Stora rörelser i magen för jämnan, och en spirande pirrig känsla inför vad som komma skall. Det är kort tid kvar nu! Eller om jag går över max och blir igångsatt är det typ två månader, men enligt min app mer humana 46 dagar. Plus minus två veckor då. Lite drygt. Första barnet föddes på BF +16 (igångsättning), andra på BF +7 (naturlig start). Undrar hur det blir denna gång? Hade helst velat föda 1-9 september bara för att det vore gött om alla barnen var födda tidigt på sin månad, men troligtvis blir det väl inte så med min  statistik. Hoppas på naturlig start och vill verkligen inte ha kejsarsnitt.

Fysiskt mår jag likadant som jag gjort de senaste veckorna. Lite orörlig av foglossningen, rätt trött men annars okej. Psykiskt känner jag mig stabil.

Min stora unge fyller 5 år imorgon och efter kalasfirandet och den välfyllda att göra-listan som hör till det,  är det dags att börja göra i ordning för bebisen. Jag ser fram emot det. Att låta lillan ta plats här hemma för att göra alltet mer verkligt. Snart kommer hon ju! Men först slutet av semestern, sen några veckors jobb och vardag och sen, sen är det dags.

Anteckning vecka 32: tredje gången

Barnet är otroligt livligt i magen. Många är kvällarna där jag inte kan somna för att det rör sig så mycket exakt överallt i hela magen. Det är en häftig känsla, även om det också kan vara rätt obekvämt. Hisnande är tanken att det är mitt tredje barn där inne, som jag snart ska få möta. Varför går det inte att ta in? Hisnande också att snart kommer jag aldrig mer få vara med om sparkar och bebisbök i magen för resten av mitt liv? Graviditeternas tid är alldeles snart över. För en sentimental person som jag är det också någonting att bearbeta. Men kanske kommer det naturligt denna gång? Känslan av att alla är här? Att det är färdigt? Hoppas! (Hur har det varit för er andra? Ett klart avslut eller något det tar ett tag att vänja tanken vid och acceptera?)

Jag märker att jag blivit tröttare. Vill mest sitta i skuggan med benen högt eller liggandes med en kudde mellan knäna. Orkar knappt läsa.

Har varit tvungen att ställa in barnmorskebesök på grund av att jag befinner mig i fel ände av landet, och vet ej om jag bör ha dåligt samvete över det. Alla värden har ju hittills sett bra ut men tänk om mina uteblivna besök gör att de missar något? Har nästa inplanerade besök den 6 augusti, och har inte kollat något sedan 25 juni. Gaah! Sådana jäkla grejer att ta ansvar för!

Har annars en jäkla go sommar överlag, med tanke på omständigheterna. Hittills inte alls lika fruktansvärd som den 2014. Peppar peppar, no jinx.

B’day

Idag fyller jag 37! Ändå en ålder! Blev uppvaktad av min lilla familj imorse med: en fin sten, en korsordstidning och en blus från Rodebjer. Bra kombo! Plus en hemlig gåva som är i Sthlm. Firade resten av dagen med delar av ursprungsfamiljen, god mat och gött fika. Var för varm för att orka gå och bada, ett jävla moment 22 som höggravid eftersom det typ inte finns något ljuvligare än bad när en är just gravid.

Nåväl. Vi är på västkusten fortfarande och vill egentligen aldrig åka hem, men det måste vi nog snart. Älskar lunken vi kommit in i. Luften är så fantastisk här och barnen är så fria. I framtiden har jag ett alldeles eget ställe här. Uttalar det högt så att universum ska börja arbeta i rätt riktning hehe. (I den riktning jag och min man redan arbetar.) Hoppas att 37-årslivet är kul! 

Anteckning vecka 30-31: tredje gången

Semester var det här och jag har noll tillgång till dator så skriver lite anteckningar sporadiskt på mobilen.

Överlag mår jag bra. Foglossning har jag, och får ont av att sitta i soffan eller vända mig i sängen, men kan gå promenader om jag inte tvingas gå för fort eller om det är för varmt. Magen växer, bebisen sparkar. Ibland gör den någon rörelse som gör ont, kanske typ sträcker på sig? Jag tappar nästan andan då. Har fortfarande vad jag tror är sammandragningar, ofta när jag ligger still. Då känns det som om hela överkroppen spänns åt. Det gör inte ont, ingen mensvärk eller något sådant, men det känns oskönt. Har ömma bröst men ännu inget spår, precis som vid tidigare graviditeter, av att de snart ska producera mat. Vi har förberett noll därhemma men har väl det mesta? Tror jag? Köpte några små klädesplagg på rean men inventerade också det vi har i  förrådet i storlek 50-62 och egentligen behöver vi nog inget, men inget kändes sådär jättekul heller. Två barn och tusen tvättar senare gör ju något med känslan, även om jag såklart inser är det enda rätta är att använda kläderna en gång till och sedan skänka bort dem.

Bebisen börjar bli stor, och ändå ska den kötta på sig typ 2 kilo till innan beräknad förlossning. Jag fattar ingenting trots att detta är min tredje gång. Jag kommer att vara mamma till tre barn, en son och två(!) döttrar. Har knappt vant mig vid orden att jag har en dotter, och snart har jag som sagt två. Life! 

Anteckning vecka 29: tredje gången

Har rätt mycket annat jag vill skriva om här på bloggen men hittar ingen som helst tid för annat än graviditetsuppdateringar, så det får vara så för nu. Anyway, here we go, vecka 29!

Nya siffror från barnmorskan (för mitt eget dåliga minne enbart):
SF-mått: 27
Blodtryck: 105/60
Järnvärde och blodsocker godkänt. (Så märkligt att jag ännu inte behövt käka tillskott? Å andra sidan känner jag mig inte sådär järnbristtrött som jag gjorde i tidigare graviditeter, så kanske bara har bättre reserver denna gång trots noll vitamintabletter och oförändrad kost.)

Såg i mina gamla graviditetsanteckningar här på bloggen att naveln var sned i graviditeten med H, liksom förflyttad någon centimeter åt höger. Så är det även denna gång. Känns som att det är mest barn i magen på vänstersidan. Hon kickar i alla fall för fullt och jag är glad i henne känner jag. Plus väldigt glad i de barn jag har, som jag känner mig extra superförälskad i just nu. Tycker att de är så HIMLA fina och mysiga och gulliga och roliga. Och kompetenta! Är helt orimligt glad och nöjd (och LÄTTAD!) över hur bra allt gick med Os avslut med blöjorna och det känns som att hon växte flera meter av detta nya. (Ej ordagrant hehe... Hon är fortfarande en liten, liten pallevante.)

Hade en otroligt härlig fyradagarsledighet över midsommar och mådde fint, men sen gick jag till jobbet igår och då kändes det som att hela kroppen brakade samman. Det är så tungt att gå! Och så varmt att gå iklädd kontorskläder (med tjocka muddar över magen) istället för halvnaken i något sjok därhemma. Tror tajmingen för semestern blir alldeles perfekt.

Har sammandragningar tror jag? Tycker inte att jag ser det på magen, men det spänner liksom till tvärs över alltihop, en lätt sprängande(?) känsla, som jag ibland andas mig igenom. Ont gör det dock ej, men det liksom känns. Har tänkt att mina fötter svullnar på kvällarna men sen såg jag en bild på Instagram på en annan gravid persons svullna fot och tyckte då helt plötsligt att mina fötter nog var noll svullna hehe. Stannar gärna i denna svullnadsgrad.

Det känns som det både är för lång tid kvar, och för kort tid kvar. Får inte riktigt ordning på det där.