Anteckning vecka 26

Som tiden går fort nu! Denna (gravid)vecka har ju som tidigare nämnts varit kantad av idel snorpapper och rinnande ögon och nysningar och ett allmänt icke-välbefinnande. Det positiva har varit att lillkiddot mått bra. Han har kickat som aldrig förr, både morgon, middag och kväll. Enligt barnmorskan kan detta aktiva beteende säga något om hur han är när han kommer ut. Hehe. Jag som trott att jag skulle få en lugn bäbis?

Min mamma har fotat av massa babykläder som finns att tillgå i Göteborg nästa gång vi hälsar på. Dels kläder jag och mina syskon haft som små, dels kläder pappa haft på 50-talet. Så yttepytte. Denna genomgång väckte dock det dotterlängt som jag också bär omkring på. Alla dessa klänningar jag själv haft som liten... ja något är det som känns inuti (narcissistiskt antagligen) utan att jag för den sakens skull skulle vilja byta ut denna son som komma skall.

Mätte sf-mått hos barnmorskan som låg på 24 och var helt enligt normalkurvan. Ungen var aktiv och pulsen rätt hög.

Annat festligt? Jodå. Igår kväll när jag nös så kissade jag på mig ett par droppar. Alltså? Känns sjukt orimligt att göra detta redan INNAN förlossningen. Aja. Utöver detta missöde är det fortfarande galet mysigt att vara gravid. ÄLSKAR magen.

(Drömmer en del också. Hela natten igår drömde jag att jag hängde med Schmarro som var så sällskapssjuk i sin mammaledighet att en bloggosfärvän fick ställa upp som underhållning. Jag skulle bland annat fixa käk och hon beställde 9 (!) varma mackor. Tyckte det var härligt med denna högstadieaptit (9 mackor + en halvliter oboy tack), har hört att en blir hungrig av att amma.)

Preggotvilling

Sen måste jag bara säga att det är ju helt galet att Julia från gamla heltfantastiskt också är preggo och att vi ska få barn typ samtidigt?! En veckas mellanrum tror jag bara, vilket i praktiken betyder typ ingenting? Så sjukt! Och kul! Två små halvbruna (jobba pigmentet!!) pojkar blir det.

Grattis Julia!!

KRAM

Sjuk

Har legat däckad av en förkylning from hell i snart en vecka och inte kunnat typ göra något alls mer än att hasa omkring i lägenheten och tycka synd om mig själv. Igår började jag äntligen ana ljuset i tunneln och idag är första dagen jag slår på datorn. Enligt min barnmorska fokuserar kroppen på bäbisen framför mitt tillfrisknande, och det är ju en helt rimlig prioritering egentligen, men detta långdragna helvete har verkligen dragit ner mig till botten av ån. Så deppig den gjort mig!

Well well. Att vara hemma från jobbet i en vecka utan att samtidigt jobba hemifrån, också en ny upplevelse. Får en ens göra så? Aja. Nu är det gjort. I helgen blir jag frisk och sen har jag gjort mina sjukdagar för detta år känner jag.

Anteckning vecka 25

I ett par dagar har vi kunnat se sparkar utanpå magen. Så jäkla mysigt! Vill aldrig sluta titta. Lillkiddot känns också mycket mer när han rör sig vilket inte är så konstigt eftersom han nu förväntas väga över ett halvkilo och vara längre än en linjal.

Jag har börjat bära tighta kläder som visar magen och älskar min kroppsform och hur lätt och roligt det blivit att klä sig nu när jag slipper pösigt. Känner mig fräsch men kanske har det att göra med att vi numera ej har helfigursspegel hemma och jag endast ser från trosorna och uppåt? För ett par veckor sedan sörjde jag nämligen mina ben som tidigare var normala/schysta, men som nu känts bleka, flabbiga och stora. Well. Det kommer en höst då jag kan träna igen. I veckan har jag outat det välsignade tillståndet för alla damer i lunchrummet på jobbet, och ingen hade anat något. Hepp.

Känner något ibland på kvällarna som jag undrar om det är halsbränna. Det liksom hettar över nyckelbenen. Känslan är ny, men det stör mig inte så mycket än. Har fortfarande foglossning i skrevet. Jag får rejält ont om jag behövt "jogga" till bussen och kan inte vända mig i sängen utan att vakna till och liksom hjälpa till med armarna. Äter inget järntillskott, har inget problem med magen och ingen läckande bröstmjölk. Än. Fast nu jinxade jag väl precis allt kan jag tänka mig. Jag använder bara mina gamla bh:ar så brösten har inte växt! Halleluja! De känns nästan små nu (hehe, 75G var det ja), åtminstone i förhållande till resterande kropp och framförallt magen.

Önskar att jag fick vara ledig och ägna mer tid åt magen och att tänka på detta barn som komma skall. Tiden går så fort nu, och denna period är väldigt mysig.

I'm not bossy, I'm the boss