Viktig dag för all framtid

Publicerad 2014-05-08

I morse runt fem när jag vaknade och inte kunde somna om gick jag upp och tog ett graviditetstest, ett billigt sådant, för att inte kasta pengarna i sjön så att säga. Det visade två streck.

Hämtade min man och tog vi ett till, Apotektes. Två streck.

Och ett till, det dyra ClearBlue. Plus.

Plus!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag minns alla mina fester och hur de brukade kännas och uppfylla mig

I lördags när min man och jag skulle äta god mat och kolla film precis som vi nästan alltid gör nuförtiden (party party) så fick vi båda två sug efter något mer än det där brukliga glaset vin. För att tillfredsställa denna klåda delade vi en cigarett på balkongen – den enda hushållet lyckades skramla fram efter åtminstone ett år av icke-rökning – drack lite mer vin och ramlade ner i en känsloocean av typ pepp? Plus massa massa vemod. Blandat.

Jag fick så mycket feeling att jag snörade på mig mina före detta favvovinterklackar (hehe, var ju redan där rätt uppenbart berusad) trots att vi bara skulle vara hemma. Han sprang ned till Konsum och köpte cigg och sedan satt vi på balkongen en stund, i ytterkläder, drack ännu mera rödvin och rökte. Precis som det brukade vara förr i tiden, varje helg, varje vecka. Jag som har en helt bisarr sentimental läggning blev alldeles uppfylld av tanken på tiden som bara rinner iväg, av hur åldrar passerar och eror tar slut. Kände mig tvungen att djupdyka i allt som varit: alla förfester i Skrapan, all pepp, all snygghet, all längt, alla klubbar, alla människor, alla känslor, alla stämningar. Ända bak till Uppsala ramlade jag, och kände mig så pass övertygad om att jag var tvungen att beröra varje liten händelse med åtminstone en tanke för att för alltid få ha kvar den i minnesbanken. Efter ännu mera vin och en spellista som i stunden kändes "HELT SJUKT PERFEKT!!", så hamnade vi i ett sådant känsloförvirrat läge att vi typ blev sentimentala över nuet och ba, tänk att vi bodde på söder i våran två och var kära och var friska och hade pengar och hur mycket tid som helst att bara vara med varandra och... men vi satt ju mitt i det?  :(  Detta personlighetsdrag, it's bringing me down. 

Vid midnatt försökte vi gå ur känsla och istället titta på film (Little Children) och det tog väl oss ungefär tio minuter att somna i soffan. Dagen därpå vaknade jag upp helt bakis med en hemskt obehaglig (men välbekant) cigarettsmak i mun och svalg och kände för att rengöra hela min insida med en högtryckstvätt. 

Så går en helg ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Time Flies

Gör sista dagen på jobbet där jag är nu för på måndag börjar jag nytt (!).

Det känns speciellt detta, att städa ut ett kontor, packa en liten papperspåse med alla grejer jag släpat hit (läs handkräm, oöppnade strumpebrallor, nagellack, hårborste etc.) och få en sådan där avtackningslunch. Vad snabbt det går när en väl kommer in i loopen. Ett jobb ger ett annat och så vidare. Att det kunde flyta på så lätt? För ett år sedan harvade jag mina sista dagar på mitt gamla butiksjobb. Det känns som en evighet sedan, det där hoppet, från det kända till det okända, från det tärande till det utmanande. Jag tror att jag har tänkt för lite på resan, skyndat mig bort utan att blicka bakåt. Kanske rädd för att distansen varit för liten? Att då kan bli nu igen när som helst. Nu tillåter jag mig att begrunda detta, vad ett år kan göra med en, med livet.

2013 är ett bra år för många i min närhet. Ett hoppår, ett spänningsår, ett milstolpeår. ÄLSKAR det.

Kärleken är konstant

Älskade ihjäl detta klipp i Beyoncéfilmen och spolade tillbaka säkert 15 gånger minst bara för att kolla om.

Could we start again please

Nej men vet ni, jag längtar tillbaka till mitt bloggande. Vill börja om, nytt och fräscht, som allt annat i augusti månad. Utrensning i garderoben, nya rutiner, storhandling och bloggregelbundenhet. Så jag ger mig in i detta igen. Det är inte lika mycket Kom ut ikväll nuförtiden, mer av Stay in. För så blev mitt liv nu när jag är trettionågonting och finner mig själv längtandes efter natur och kaffe på egna trappen istället för som nu, stadspuls en gata in från Götgatan.

Så vad mer. Jag mår rätt bra. Det mesta har ordnat sig ungefär som jag har velat och jag har tagit mig en ansenlig bit från där jag var för typ två och ett halvt år sedan. Jag är glad och lycklig med min man och har så varit sen vi träffades i januari 2011. Att det kunde vara så lätt. Vi tänker mycket på barn och önskar oss ett nästa år (håll tummarna vetja!). Jag byter jobb igen i början av september och det känns hittills bra och spännande. Oroar mig för fertilitet, karriär och framtida bostadsområden. Medelklassproblem. Oroar mig också för min otroligt oansenliga rumpa, borde ha en plan för denna och planerar att skaffa mig en sådan. (Oron för lårskav visade sig förresten vara lite överdriven för i år har jag inte känt av det alls. Om någon minns att jag skrev om det förr.) Kan göra noll armhävningar och säkerligen noll burpees så det finns ju en del att arbeta med men har varit extremt träningsointresserad det senaste halvåret och har inte besökt SATS sedan april. Semestern i år har haft unnartema och jag har åkt utomlands inte bara en gång utan två! Jag är otroligt solbränd. Unnarsemestern var i i alla fall så lång att jag i slutet längtade efter rutiner och fredagskänsla. (Alfons farmor hade rätt.)

Jag upplever det som att jag befinner mig lite i limbo. Rätt långt från Kom ut ikväll-känsla. En bit bort från livet med barn som många lever nu.

Som synes, det är ett annat liv nu. Tråkigare på ett sätt, det är klart, ur underhållningsperspektiv. Inga knapplösa knull, inga sena kvällsjakter, inte så mycket bakisångest och inga mängder av ringda och obesvarade skamsamtal. Mindre spontanitet helt klart, färre dalar. Men det händer grejer på insidan tror jag. Saker mognar, landar. Livet benas ut, fokus ändras, prioriteringar omförhandlas. Kanske finns det saker att skriva om ändå?

Fyllebloggseran är nog i alla fall slut. Blir full efter ett glas vin nuförtiden och dricker jag två, ja då sluddrar jag? Well. Ändå gott med det där vinet. Och samma med bloggen.

Hej på er!