this is how we party

då var det tydligen dags att snöra på sig klackarna och måla dit det där läppstiftet igen som jag lät sitta kvar nästan ett helt dygn för länge efter nyårskalaset. tjofaderittan lambo.

minnena som kommer tillbaka

igår tyckte jag förövrigt att det enda rätta stället att dansa på var scenen. jag brukar tycka så, inget direkt ovanligt med det. nu var det dock så att ingen av mina vänner körde min grej (med undantag för några tillfälliga korta visiter där uppe), så de stod istället nedanför som ett litet hov till fylleprinsessan aka jag, som skakade rumpan till allt som spelades och skreksjöng till halo. charmigt.

fågelkvitter, knoppar som brister och beach 2010

vid två-tiden idag när jag försökte somna om (och faktiskt lyckades!) lyste det in lite sol genom fönstret (tror jag, det kändes så när jag blundade i alla fall) och jag fick vårkänslor! våren, älskade fantastiska årstid. tiden nu är lite mer rofylld än den vackra men ack så kortlivade blommande körsbärsblommor i kungsträdgården-perioden, då man är mitt i det men också hemskt medveten om att det hela kommer att ta slut. att som nu ha det framför sig, som en enda lång nedförsbacke, det gör mig lycklig. januari är hoppfullt. det är nu det börjar. och det kommer att bli en fantastisk fest det här. i can feel it.

skriet

jag har blivit helt ovan vid att vara ledig dagen efter fylla. jag jobbar ju alltid! bakisångest har jag fått vänja mig av vid. en vanlig dagen efter-dag hoppar jag ur sängen för tidigt, springer till jobbet och ägnar sedan en sisodär fem timmar åt att le hurtigt och säga var det bra så, vilket oftast tar så mycket kraft att ingen energi finns kvar till ältande. när man väl knallar hem igen har en vilsam distans skapats mellan fyllan som var och livet som är. ack vad jag saknar den!

idag är jag ledig. jag har ingenting planerat, ingen människa att umgås med, inga telefonsessions att se fram emot. igår drack jag sprit. you do the math.

jag ligger här och fullkomligt v ä l t r a r mig i mitt livs alla onödiga samtal, sms, mail, halkningar, felsägningar, spräckta kjolar och fula mingelbilder. gräver fram varendaste litet förnedrande minne och dör ångestdöden gång på gång på gång. skulle allra helst vilja skrika rakt ut. det är då självaste fan att man ska vara så jävla otaktisk och pinsam och full och ful och pratsam jämt!

och var är den där lugnande smekningen över håret nu när man som mest behöver den? det är sådant jag undrar också.

denna dag, ett år

drömde att jag, popmorsa och schmarro åt clementiner. det hände massa saker runt omkring, sammanhang, människor och plats byttes ut, men vi var där i händelsernas centrum och sa i princip ingenting utan bara käkade frukt. schmarro övergick efter ett tag till apelsiner. ungefär trettio clementiner senare vaknade jag. om jag var törstig? eh, ja. inledde denna årets första dag med att dricka en liter nyponsoppa. osockrad.

klockan är förövrigt typ kvart över nio. jag har gårdagens smink kvar kring ögonen och gårdagens blingbling från gina tricot kvar i öronen. classy. är jävligt tveksam till det här med att somna om. tror knappast jag lyckas med det, även om behovet borde vara tämligen stort.

är också jävligt tveksam till det här med att gå upp ur sängen, trots att en liter nyponsoppa väckte kroppen och jag nu behöver kissa.

(än mer tveksam är jag - tack gud - inför att kissa i sängen.)

nåväl. igår dansade jag tills fötterna värkte. de värker fortfarande. ingen bytte spellista på förfesten och hela sällskapet lyssnade således på beyoncé i tre timmar. high five för mig. var inte golvet sjukt halt på södran? lär ju blivit några halkskador. kom i tid till stället men missade elias och top3-avslöjandet. jävligt irriterande känner jag nu när jag skriver om det

är jag fortfarande full? kanske. eller så är jag helvetiskt nykter och klarsint. köpte bara ett glas vin på hela kvällen. mycket bra. har ju gjort bort mig på nyår förr om man säger. en gång kunde man hitta mig liggandes i en snödriva utanför mitt hus - hemkörd av gammal klasskompis som ville ha 500 spänn för "hjältehandlingen" - redan vid kvart över tolv. familjen blev inte så glad. ingen snödriva blev det igår, trots vingelben i vingelklackar. gick ut barbent! lika bra ansåg jag då, lika bra anser jag även nu. känner mig frisk.

när jag var liten sa mina föräldrar att så som man har det den första januari, så blir resten av året. heppelihepp liksom. kanske var det bara ett sätt att få barnen att vara snälla mot varandra och bädda sina sängar åtminstone en dag på året, eller så är det sant alltihopa. det visar sig.


gott nytt år!