det som liksom inte gör veckan bättre

bilder på gamla kärleken på face, med nya tjejen.

går och lägger mig på fel sida

just saying.

angående mitt liv: satan i helvetes jävla cpskit. eländes elände, fanskap och kukfitta.

hopplös

jag är ute och cyklar i mina relationer tror jag, och jag har återigen blivit smärtsamt medveten om att faktiskt ingen verkar bli kär i mig ever. EVER EVER. just nu spelar det mindre roll om jag faktiskt blir kär i någon själv, jag vill bara att någon ska gilla mig lite extra. jag behöver den typen av bekräftelse. behöver veta att det är rimligt. att det skulle kunna hända.

och jag ogillar alla kära personer.

så, då var det sagt.

nervig

just nu kan jag inte riktigt avgöra om jag håller på att trassla in mig i skit eller om jag faktiskt utvecklas och har det bra. relationsmässigt alltså. dunno.

de senare årens insikt är i alla fall att om männen jag ligger med prompt skall sluta ligga med mig, är det bättre om de blir ihop med någon än att de inte blir det. hatar att ha dem på singelmarknaden. valen som passar mig; var hemma själv och var ledsen, eller bli ihop med någon (så att jag kan tycka synd om mig själv). det här med att dom skall vara ute och vara tillgängliga och kanske ligga med mig, eller kanske med någon annan passar mig icke. svartsjuka som jag sett som något som jag själv (oftast) inte drabbas av, det drabbar mig då och jag gillar varken känslan eller vad den gör med mig.