amen

jag har tänkt hela veckan att kvällen idag skall vara lugn och tillbringas hemma. har liksom sett fram emot det. tills nu, när jag ångrat mig. att jag inte kunde se att det skulle sluta såhär i början av veckan är helt sjukt då detta är något som upprepats gång på gång på gång på gång i evigheternas evighet.

det var så länge sedan jag inte jobbade bakfull en lördag att jag inte längre minns hur det känns. jag kan dock tänka mig att det är ganska så härligt.

no fucking sunshine

igår när jag gick och la mig planerade jag att verkligen sova ut idag. drog till och med ner persiennerna just in case, vilket jag typ inte gjort sedan augusti. sådan jävla smäll på käften att sedan vakna och ligga och vrida sig i timmar som det kändes som i mörkt rum i morse, och ba hoppas att klockan är åtminstone tio, för att sedan, efter kraftsamling, kolla och så är den 07.39! vad är felet? jag är ju ledig, eller kanske snarare "ledig", det beror lite på hur man ser det. nåväl, skitmorgon med andra ord. är inte det minsta glad över att ha hela dagen framför mig.

tittar framåt

han svarade nyss. ett trevligt mail, ungefär lika långt som mitt med ett "kram" intryckt på slutet, men inget att följa upp liksom, inget att svara på.

well, nu är det gjort. och det är som han säger, snart helg!

nya äventyr med andra ord.

onsdagsdekadensen

har druckit några glas vin med cam bara för att, och hon har gått nu och jag är full trots att klockan inte ens slagit halv åtta. så är livet med en bib. vägde värsta smalvikten idag och kanske är det därför jag blir full så fort. det här är ju inte normalt annars.

nåväl. jag följde era råd, och mest schmarros "på riktigt 2009" och skickade ett meddelande till mannen idag! yey! han har inte svarat än och jag hoppas att det beror på att han är en sådan som är inne ganska sällan på face (alla tecken tyder på det), för annars vore det dissigt. men tja, den som lever får se hur det här artar sig. jag vågade, och jag är glad över det. tärningen är kastad så att säga, om man vill säga det så.

jag är i alla fall full och jag kör på riktigt.

nytt

inte anade väl jag att nya ligg med en helt ny (trevlig!) person faktiskt kunde göra att de jobbiga extankarna nästan försvann. det är helt sjukt hur bra det hela fungerar! på riktigt. istället för att fantisera massa skit, så fantiserar jag nu om hångel och drömmer om dejter och ligg där jag själv är en som agerar, inte han, mitt ex. så jävla värt! varför har jag inte gjort det här förut? hajar inte.

(jag hade sett fram emot helgen som var, då jag anade att jag faktiskt skulle få ligga. vet inte vad jag grundade det på egentligen, men känslan var så. jag tänkte ligga. min så noga planerade mens (som alltid kommer på en söndag, och försvinner lagom till helgen) bestämde sig dock för att fucka upp det hela och kom tidigt till min stora besvikelse. men helgen har lärt mig att mens inte behöver betraktas som något större problem för jag har legat den här helgen som jag banne mig inte legat på länge, och det var jag värd. både med den ene och den andre, även om det är den nya, den andre, som jag helt klart lägger vikten vid.)

det jag önskar mig önskar mig önskar mig nu är att han den nya skall höra av sig. jag vill det så himla mycket. har aldrig varit en person som dejtar, men nu är jag sugen. på riktigt. hoppas att han fattar detta. undermedvetet helst då, eftersom jag kanske inte gav honom några direkta verbala hintar om att jag ville höras mer innan han gick i söndags. ångrar mig nu.