måndagsgöra

jag ligger i sängen och äter jordgubbar och har precis ägnat åtminstone en kvart åt att ändra färginställningarna på min blogg, en funktion jag inte hittat förrän nu. nu är rubrikerna således rosa istället för orange, och de som träffat mig vet att det passar mig bättre.


uppdatering: jag är ju väldigt orginell också inser jag när jag bläddrar igenom högen av bloggar jag läser och inser att rosa is very popular, för att inte tala om hur skärpt jag verkar vara då jag inte förrän idag verkligen reflekterat över att alla bloggar faktiskt INTE ser ut som blogspot föreslår att de ska göra från första början.

då var vi här igen

jag är full.

jag hade kunnat tänka mig att hångla lite, men tydligen inte tillräckligt mycket eftersom jag hellre gick hem själv och köpte mosrulle på vägen än att ta tillfället i akt och hångla med någon av dem som faktiskt ville hångla med mig. någon måtta får det uppenbarligen vara.

jag längtar efter fyllehångel. bra sådant. med någon het.

saker som förvånar och ställer till det

jag blev fylleringd till igår av någon som jag inte väntade mig fyllesamtal av. blev så chockad att jag inte fick ur mig mycket vettigt alls, det fick inte heller han. han har funnits i suktbilden i snart sex år, och om man ska prata klarspråk så är det hela ganska orimligt och märkligt och stört. inte bara själva samtalet, eller att han ringde, utan hela den förbaskade situationen runt omkring.

nu vet jag inte hur jag ska hantera det hela.

skämskudden 2

åh, nu känner jag mig råfånig. får höra så fina grejer under utseendeinlägget att jag nästan inte klarar av det. det var ju inte riktigt det här som var meningen, mest ville jag blotta det som andra sara kallar för bekräftelsehoran, där jag får stå för den ytliga varianten av henne till skillnad från saras variant. nåväl, jag har nu visat upp min för dagen svagaste punkt. ibland behöver utsidan bekräftas och jag vet inte riktigt varför det blev viktigt just idag (och varför det överhuvudtaget känns viktigt för det är väl inte särskilt sunt egentligen). jag hade ett löjligt litet behov av ytlig bekräftelse (mest kanske i brist på bekräftelse i allmänhet) och lät det komma ut i ord. kanske berodde det på den dötrista veckan, eller det allmänna ganska låga tillståndet, eller på mensen och den medföljande kåtheten. vem vet. nu är jag bekräftad i alla fall. tack rara. jobbet som kvarstår är att sova och försöka hantera de fina orden utan att skämmas allt för mycket för inlägget som frammanat dem.

hej då på ett tag

jag släpade precis en månads prenumeration av olästa dagens nyheter till pappersåtervinningen. av detta lärde jag mig att jag har v ä l d i g t långt kvar till nästa dagstidningsprenumeration.

jag är uppväxt med dagstidningar, ja till och med två, och höjden av mysighet förr i tiden var att äta frukost och bläddra i tidningen. nuförtiden hänger jag hellre över facebook i de sju minuter då jag hetsäter frukost innan jag rusar till min affär, vilket gör att tidning i pappersform inte känns riktigt värt. och jävlar i min lilla låda vad det har varit jobbigt med den där pappershögen som landat innanför dörren vareviga dag! jag har snubblat över den på väg till jobbet på morgonen, och sedan snubblat över den på väg hem från jobbet. mina spontana gäster har fått vänta i hallen medan jag snabbt och - tyvärr - osmidigt samlat ihop alla tidningar och pressat in dem i min garderob som till slut knappt gick att stänga, och efter varje besök har jag tagit fram tidningarna igen med hopp om att gå och slänga dem, vilket såklart aldrig blev av, vilket i sin tur ledde till att proceduren upprepades vid nästa besök, och vid nästa, och vid nästa i evigheternas evighet amen. fast inte amen, för nu är de äntligen borta! så även ångesten kring icke-allmänbildningen och miljön och gud vet vad. hepp!