forever young

jag tror jag har gått och fått rynkor! när jag ler så blir det liksom små små tunna streck under ögonen, inte i ögonvrån där det tydligen är vanligt med rynkor (där är jag fortfarande utan tror jag), utan under ögat ner mot kinden. dom är inte jättestora förstås, men det här med rynkor känns inte kul någonstans kan jag passa på att säga och jag märker att jag verkligen bryr mig. jag tror inte att jag riktigt fattat att kroppen kommer åldras om man får ha hälsan i behåll, men det kommer den uppenbarligen. har nog tänkt lite mer att allting - fysiskt sett - bara kan bli bättre. typ lite mer träning och nyttigare mat, ja då blir man liksom fit och snygg. nu har jag dock slagits av insikten att allting kommer bli slappt och rynkigt vad jag än gör!! inte för att det inte är fint med åldrande, för det är det faktiskt, men jag har väldigt svårt att känna igen mig själv i det. rynkor liksom! celluliter på låren är jag ju bekant med sedan tidigare (jag är snygg ändå), så bryr mig inte om det, men gillar inte tanken på att man ska bli slapp! fy jävla fan.

slapp och gammal och rynkig och SLAPP! slapp liksom! nä!! jag vill inte. förra året klagade jag att bli sedd som ung jämt, och nu helt plötsligt är jag gammal och rynkig. ska det gå såhär fort?

jag känner mig lite ledsen och ganska panikslagen över det här. man kommer alltså inte vara ung för alltid, och man kommer alltså inte se ut såhär livet ut. hur har jag kunnat undgå detta? varför sa ingen nåt?

mitt liv travar på i jämn lunk just nu. det händer inte överdrivet mycket, och det som borde hända orkar jag inte få gjort. csn-pengar och släpande poäng lyser med sin frånvaro. så även insikter, kraft och energi till annat än timslånga samtal med vännerna samt ett och annat träningspass. annars vilas det mest. inte asuppiggande.

jag har lite problem med männen (OVANLIGT) och två av mina vänner fick smällar på käften i lördags vilket kändes dels väldigt overkligt men framförallt obehagligt. har analyserat detta fram och tillbaka och gång på gång kommit fram till samma sak; det är fett INTE okej att slå någon annan! det spelar verkligen ingen roll om slagen delas ut av ilska, svartsjuka, fylla, whatever - eller av kille eller liten tunn tjej - det är precis lika fucked up hursom. och totalt oacceptabelt.

landetkalaset i lördag var annars festligt generellt, även om mina förfestpolare inte kom in, och jag själv avslutade kvällen med att ilsket ledsenbråka med någon i telefon.

var är de rara, heta, smarta och roliga männen UTAN issues?

kan föresten inte komma fram till om jag älskar den nya corepassledaren, eller om jag hatar honom. efter första gången med honom var jag frälst, men nu tycker jag han är lite porrig på ett obehagligt vis. typ "ner på alla fyra, svanka ordentligt, och titta upp i spegeln!" jag vet inte jag, det känns liksom inte helt hundra.

FETTISdag idag igen?

jag har ett extremt sug efter ris á la malta. i vanliga fall är det ju lite typ saltsug man känner av och då köper man chips, eller sockersug och då blir det frukt (ofta!) eller choklad eller nåt. inte ris á la malta, sådant sug är väldigt sällsynt. så vad ska man göra? ge efter för kroppens behov? jag vet dock inte vad som ingår egentligen, men min gissning skulle på rak arm vara risgrynsgröt, vaniljsocker och grädde (orkar inte googla). det låter ju bra på alla sätt och vis, äkta smalmat. eh. kan inte ens få det till aktins va, på grund av socker- och rismängden, och det är väl för mycket att hoppas på att det är fullkornsris i icas grötkorvar? å andra sidan har väl ingen dött av lite ris á la malta now and then och jag är verkligen inte den som är den när det gäller att sålla bort sådant som betraktas som onyttigt (hej chips och dipp!). fast jag har inget vaniljsocker (GAV bort det när jag flyttade, alltså jag GAV bort MAT - känns inte som jag!) och ingen visp. eller ska grädden vara rinnande när man blandar ner den i gröten? är det ens grädde som behövs? det här verkar krångligt, och jag saknar min mamma.

uppdatering: eftersom det här inlägget är så sjukt intressant och viktigt så känner jag att en uppdatering krävs. således: jag nöjde mig med vanlig hederlig risgrynsgröt med frysta hallon som jag tinade i mikron. jag upplevde mig efter intaget som ganska nöjd.

check

förra året verkar det som jag fick in csn-ansökan för vårterminen i slutet av februari/början på mars, och typ några timmar innan själva inlämnandet fick jag antagligen mina sista släpande poäng registrerade. ALLTSÅ har jag åtminstone tre veckor på mig innan det verkligen börjar brinna i knutarna. i och för sig är saldot på kontot typ sjuhundra och det är inte ballonger och serpentiner direkt, men de där sista sju och en halv poängen från hösten verkar liksom inte vilja bli tagna. den som ska skriva dem - det vill säga jag - hänger hellre framför oprah eller nakna bröst och heta shane.

fast nu kom jag på att jag på grund av den där sena inlämingen bara fick lån och bidrag för 18 veckor, och det var ju sugigt rakt av. å andra sidan har jag precis fått extrajobb vilket är det bästa som har hänt mig hittills i år och jag kommer antagligen inte dö svältdöden.

men trots extrajobb och allt; blir det inte bättre än såhär vet det fan vad jag gör. än så länge är det dock bara februari och livet har 10-11 månader på sig att bevisa att 2008 är the shit.

onödig fakta (/till jo, allt du redan vet)

laddade ner säsong fyra av the l word förra veckan och ägnade nätterna åt att titta på den. nu har abstinensen greppat tag om mig och det är verkligen inte a l l s lika kul att ladda hem ett avsnitt i veckan som man nu måste göra med säsong fem. verkligen. inte. alls.

mitt i allt slöande håller jag på att bli sjuk och bara för att inte helt komma efter med träningen körde jag således core igår och skivstång idag för att förebereda mig för sjukdagarna som komma skall. love myself.

ska äta semla imorgon. tycker förövrigt att det är ashärligt att dagen idag kallas för fettisdagen! jag ska lätt betona FETTIS, inte tisdag. mycket mer passande.


fettisdagen. haha.