först in på nittiotalet

jag är så grymt jävla bra på att snoka on the internet! idag fick jag fram bisarr information angående åldern på brudar folk i min närhet tydligen dejtat/dejtar. jösses amalia är min enda kommentar. eller nä, inte min enda kommentar. när det gäller kommentarer har jag oftast inte bara en. jag skulle kunna gå på i ett om det här, särskilt med de inblandade, men första regeln i stalkerklubben är tyvärr att man inte avslöjar information man stalkat fram för objekten man stalkar. däremot kan man på oskyldiga vis visa lite intresse för ämnet och på så sätt få fram info den erkända vägen. eller så kan man kläcka ur sig grejer på fyllan, fast det är ingen höjdare. bästa utvägen är helt enkelt att hålla käft och försöka smälta att vissa gillar yngre brudar än min syrra trots att de är uppenbara oldies, åtminstone i min syrras ögon - men hålla käft är inte min starka sida.

hur detta ska gå får framtiden utvisa.

-o-o- (<-- ser min illustration ut som glasögon? ja, det gör den.)

idag syntestade jag mig och beställde nya glasögon. mamma fick tårar i ögonen av det hela. inte för att kalaset blev hutlöst dyrt och att hon fick äran att betala räkningen, utan för att hennes äldsta dotter (moi) är så extremt jävla blind. för blind är jag. och alla killar jag tycks dejta är ungefär lika blinda, eller något mindre, men ändå liksom. om det fortsätter såhär kommer mina framtida ungar att födas lika blinda som nyfödda katter.

min optiker sa dock att min sorgliga synutveckling kommer att vända vid 45. only 20 years to go then.

hallå

är det inte dags för någon att bli kär i mig?


jo.

snart blir det skörbjugg

idag har jag ätit sammanlagt 500 gram ärtsoppa (alltså en hel sådan där korv) uppdelat på några olika ätperioder. obs. jag åt inte ärtsoppa till frukost, och klockan är nu typ halv fem - you do the math. det känns väldigt mycket, men soppa generellt är ju en hit: billigt, varmt och ganska nyttigt, om man inte äter ett halvt kilo då vill säga. när jag hade ätstörning light orkade jag ibland inte äta upp en varma koppen till middag. nu äter jag femhundra gram. hepp.

något jag inte fattar dock är de där vidriga små köttbitarna som finns i ärtsoppan! så himla äckligt. är det någon som gillar? jag är dock för snål för att köpa den vegetariska varianten (yes, där sparade jag fyra kronor) och tvingas således svälja var fjärde sked soppa mycket snabbt för att slippa sätta tänderna i odefinierbart köttavfall. vet inte riktigt om det är värt.

ärtsoppa ska i alla fall bli mitt nya vardagskäk. kanske kan jag genom den mathållningen spara in så mycket pengar att jag inom en rimlig framtid kan köpa my so-called life-boxen som jag önskar mig hett. jag går in på cdon och låter mig frestas var och varannan dag. hittills har jag lyckats undvika köpknappen.

min familj har, som så många andra uppenbarligen, beslutat att nä, inga julklappar i år. skönt att slippa köpa då jag är pank. oskönt att inte få några eftersom jag är just pank. man tror att det ska gå jämnt ut, men på något vis känns det som det inte gör det.

knyt upp knuten, ta bort trasslet, red ut, fixa, laga, ordna

nä, nu får faktiskt allting ta och bli lätt igen för jag pallar inte att allting krånglar hela jävla tiden. ta det lugnt säger folk till mig, men det är svårt när det bara är jag av alla inblandade som vet hur jävla trassligt och rotigt och rörigt och konstigt allting faktiskt är. jag vill ha rakhet av andra men ger det uppenbarligen inte själv till någon. men det går inte! och nu är jag rädd för att saker missuppfattats av vissa, och kommer att missuppfattas av andra och summan av kardemumman är att jag är den som spelar med högst insats och antagligen kommer att stå där utan någonting i slutändan eftersom män är män och jag är tjej och att manlig jävla vänskap alltid räknas högre än den med en brud.

och så tänker jag mycket på hur fint det vore att ha bästa jo här i stan och inte på västkusten. hon är så klok. när det kommer till relationer finns det ingen klokare. att prata i telefon fem gånger om dagen är jättefint, men jag vill sitta i samma säng som henne och äta choklad och ångestskrika, bakisfnittra, prata, analysera, skratta och reda ut.